Jag är helt säker på ett par saker:

  1. Den mobiltelefon du nu har i handen är garanterat tillverkad i ett land långt borta.
  2. En stor anledning till att du har ett arbete att gå till beror på att andra länder köper varor eller tjänster av det företaget du får din lön ifrån.
  3. Att du har ett arbete inom offentlig sektor, eller går hemma på föräldrapenning som i sin tur finansieras av skattemedel som genererats av din fru som jobbar på Volvo.

Vi klarar oss helt enkelt inte själva här i vårat pytte-land i nord, och det går åt båda hållen.

Så länge du inte är villig att förkasta din iPhone, din nya 8K-tv eller din Kia Sorento och återgå till häst och vagn finns det bara en väg framåt. Och den vägen leder till ett utökat globalt samarbete. För endast genom samarbeten har vi rätt och möjlighet att ställa krav på och påverka andra.

För att kunna ställa krav på ökat klimatansvar, bättre hantering av flyktingar och kriser samt utökat samarbete inom internationell brottsbekämpning behöver vi alltså öppna upp för nya samarbeten, inte stänga befintliga.

Självklart kommer den globala handeln vara nyckeln. Den du gör affärer med och samarbetar med är du högst ovillig att kriga med, svårare än så är det inte.

Att både äta kakan och ha den kvar är som bekant en omöjlig ekvation. I och med Brexit gör Storbritannien ett historiskt försök och tillika ett historiskt misstag, och vi får väl se hur mycket kaksmulor det finns kvar på skjortan när gränserna stängts och tullarna återinförts.

Kaffe till kakan, någon?

Dammet har lagt sig, slaget är över. Den bittra smaken av förlust känns långt ner i halsen hos framförallt moderater och kristdemokrater. Sverigedemokraterna har tillsammans med Vänsterpartiet gråtandes blivit utslängda från klassrummet (bråkstakar som dom är och således som sig bör).

Det positiva är dock att korten nu ligger på bordet.

Centern och Liberalerna har tydligt deklarerat sin inställning. Alliansen ja tack, Sverigedemokraterna nej tack. Dom har markerat så pass tydligt att inställningen knappast kommer att förändras tills nästa val.

Vänsterpartiet verkar uppenbarligen nöja sig med halmstrån, och så långt, allt lugnt.

Moderaterna och Kristdemokraterna har å andra sidan ”nästan” deklarerat att dom kan tänka sig att regera med SD som ”passivt” stöd. Dom gjorde dock det strategiska misstaget att inte definiera hur detta samarbete skulle se ut. Den frågan kommer varken Moderaterna eller Kristdemokraterna kunna ducka nästa valkampanj. Har man sagt A så behöver man säga B, så att säga.

Faktum är följande: Dom flesta av sverigedemokraternas väljare kommer från Socialdemokraterna och Moderaterna. Att Socialdemokraterna skulle lyckas charma tillbaka väljare från Sverigedemokraterna är inte troligt. Däremot är rörligheten stor inom det konservativa ”blocket” (M, KD, SD).

Så för att Moderaterna ska lyckas i nästa val måste dom lyckas charma tillbaka en stor del av dom väljare som 2018 röstade på Sverigedemokraterna. Samtidigt är det absolut nödvändigt att välja vem dom ska gå till sängs med inför nästa val, och tydligt deklarera det, i tid. Det du Kristersson, det kräver både list, en fast hand om det egna partiet och en hel del glidmedel. Så att säga…

Nu gnälls det vitt och brett vilka svikare (C) och (L) är. Men vid närmare eftertanke är det så att (M) snarare ägnat sig åt att gräva sin egen grop allt djupare.

Det har varit cirkus bland Moderaterna och den politiska kompassen har varit allt annat än tydlig. Från Reinfeldts ”Öppna dina hjärtan” till Kinberg Batras flört med med (SD) är det ett rejält avstånd. Kristersson försökte under höstens valkampanj hitta en medelväg, men precis som med alla medelvägar blev det bara otydligt.

Tove Lifvendahl skriver i Svenska Dagbladet (2019-01-13):

Från Centerpartiets och Liberalernas håll är det bristande tilltro till Moderaternas hållfasthet som idéparti i maktposition samt motståndskraft mot oanständig höger som till stor del ligger bakom att de har landat i slutsatsen att Löfven II är det bästa regeringsalternativet. Med handen på hjärtat: det går att förstå dem.

Och jag är beredd att hålla med. Genom att vara otydliga och tveksamma har Moderaterna själva grävt gropen. (C) och (L) hoppade bara ur innan den blev för djup.

(C) och (L) har varit extremt tydliga i sin hållning till (SD), men (M) har inte tagit sin del av ansvaret och t.ex. deklarerat sin egen ståndpunkt och inställning.

Medicinen heter tydlighet. Göran Persson:s inställning och tydlighet var helt lysande. Han deklarerade tydligt var han stod och vad som gällde. Han var också tydlig med inställningen till så kallade stödpartier. Och det är just det som är poängen, ska man som parti gå till sängs med stödpartier, är det ju oerhört viktigt att tala om för sina väljare hur detta ska gå till. Persson gjorde det, Kristersson gjorde det inte.

Om Kristersson och (M) har något förnuft kvar: Rikta den politiska kompassen åt ett tydligt håll och tala sedan klarspråk.
Ni sitter själva på medicinen, det är bara det att det är dags att kliva ur sandlådan (gropen om ni så vill) och inse att ni själva är problemet, ingen annan.

Med tanke på röstresultatet 2018 och nuvarande läge var detta det bästa som kunde hända. Här kommer mina motiveringar till varför jag tycker så:

Populister och galningar utan verklighetsförankring hålls borta från inflytande

Med denna konstellation hålls Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna borta från inflytande. Det är bra för Sverige. Båda dessa partier har både idéer och människosyn som inte passar i ett mordernt samhälle. Några exempel:

  • Vänsterpartiets ekonomiska politik är ett rent skämt och skulle vara rent farligt för det svenska samhället
  • Sverigedemokraternas syn på människor och främmande kulturer är avskyvärt och hör inte hemma det samhället vi idag har
  • Både Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets syn på internationellt samarbete fungerar inte idag. Vi lever i en globaliserad värld och vi som ”pytteland i nord” måste samarbeta

Vi får en mycket mer liberal inriktning på politiken

Centerns kravlista tvingar Socialdemokraterna åt höger. Det är bra. Enligt mig är det inget fel på ett fritt samhälle som ändå tar hand om sina medborgare. Det kommer bli kompromisser och några av dom kommer att ha en betydligt rödare ton än vad jag tycker är optimalt. Men det är inte ett optimalt läge. Nu är det läge att hitta en stabil lösning, och gilla läget.

Jag hade gärna sett en alliansregering, men inte till priset av Sverigedemokraternas inflytande.