Svenska kommuner har dåligt med pengar.
I t.ex Bengstfors är en åldrande befolkning samt högt flyktingmottagande anledningen. Se gärna detta inslag:
https://www.svtplay.se/video/24235982/rapport/rapport-25-nov-19-30-4?start=auto

Detta är upplagt för politisk smash och extremhögern är inte sen att plocka enkla politiska poäng. Retoriken kommer självklart att vara: Se vi hade rätt. Och alla vet väl att det är böga…host, förlåt…invandrarnas fel.

Men allvarligt talat, är det någon som är förvånad? Om du är det så är det nu dags att vakna. Trodde du på allvar att Sveriges mottagande av flyktingar skulle vara gratis? Och skulle Bengtsfors ekonomi på något sätt vara invandrarnas fel. Skulle inte tro det.

Vi i Sverige har genom årtionden tagit ett stort humant ansvar och det är jag stolt över. Om jag tycker att det är värt det? Ja verkligen! Jag ser hellre en oklippt gräsmatta i Bengtsfors än döda barn på medelhavets stränder.

Men är jag nöjd och tillfreds över nuvarande situation? Nej, inte ett dugg!
Jag är inte alls intresserad av att mina barns skola ska få mindre resurser. Men löser gnället problemet? Nej, inte det heller!

Den ekonomiska ekvationen och tillika lösningen är enkel, och det är givetvis där vi måste börja jobba.

Ekonomi handlar om balans mellan inkomster och utgifter. I en kommuns ekonomi består inkomsterna av beskattning av arbete och utgifterna av kommunala tjänster (skolor, omsorg, socialbidrag mm).
Så ska Bengtsfors slippa skära ner inom den kommunala omsorgen måste skatteintäkterna öka.
En ökning av den kommunala verksamheten löser ju inte heller biffen eftersom kostnaderna ökar mer än skatteintäkterna.

Så vari ligger lösningen då? Jo, Bengtsfors måste effektivisera leveransen inom den kommunala sektorn samtidigt som man måste få människor i arbete i privat sektor.

Problemet är att detta går emot den Socialdemokratiska arbetarmodellen. Den tillåter inte att arbetsgivare ger lägre ersättning för enklare jobb. Facket tillåter inte lågavlönade resurser bredvid fullavlönade medarbetare. Motiveringen är att detta både är orättvist och skapar klyftor i samhället.
Jag är övertygad om att bidragsberoendet skapar mer och djupare klyftor. Jag är helt säker på att människor mår bättre av verklig sysselsättning än bidrag även om beloppet på kontot är detsamma. Människor som befinner sig i arbete på verkliga arbetsplatser ges dessutom möjligheten till avancemang.
Uppepå detta har vi spridningseffekten. Riktiga jobb skapar fler riktiga jobb precis som att bidragstagare skapar fler bidragstagare.

Det är dags att vara pragmatisk och det är dags att gilla läget.
Klyftor i samhällen är inte bra, men dom finns och det handlar nu mer om att begränsa klyftornas storlek än att naivt tro att dom går att ta bort.

Nyanlända flyktingar kommer knappast lösa biffen så ansvaret ligger på dig Svenne. Jobba hårdare, jobba politiskt, jobba strategiskt och välfärden kommer.

Stötta nyföretagande, stötta innovation och tillåt enklare jobb med lägre löner. Då kommer vi ha råd med den välfärd vi förtjänar.

Min farmor Doris Lindström är nu mera 92 år. Vid 17 års ålder och helt på egen hand flyttade hon från gruvorten Zinkgruvan till den något mer civiliserade östgötska orten Mjölby. Hon fick väldigt tidigt en anställning som ”administratör” och frånsett 2 barnledigheter har hon jobbat utan uppehåll tills dess hon gick i pension vid 65 års ålder.

Efter ett antal år av icke fungerande hemtjänst (undernärd mm) så ska farmor Doris in på hem.

Mina föräldrar, som assisterar i processen att hitta ett vårdboende/äldreboende, far runt (bokstavligen talat) i Linköpings kommun för att så att säga – sondera terrängen. Vid ett besök på ett av Linköping Kommuns boenden uttrycker en av mina föräldrar. – ”Detta rummet behöver fräschas upp lite grann, och sen får vi flytta hit lite möbler och tavlor mm. För Doris behöver ju ändå känna sig som hemma”. Äldreboende-medarbetaren som visar rummet uttrycker: – ”Varför då, det brukar ju räcka med att dom får med sig ett täcke”. 

Sug på den sista meningen lite…och ställ dig frågan: Är det så vi ska förhålla oss till välfungerande medborgare som i ett helt liv varit goda och producerande?

Min fru uttrycker, men så är ju dom flesta – välfungerande medborgare. Ja, och det gör ju det hela ännu värre.

Med järnvilja och goda kontakter lyckas mina föräldrar hitta ett bra boende till gamla farmor. Men dom flesta boenden håller inte den standarden, och långt ifrån alla har släktingar med järnvilja och goda kontakter.

Är det att begära för mycket av samhället att det offentliga ska ta hand om våra gamla. Borde inte gamla farmor bo hos mig eller mina föräldrar, vi som både har ekonomi och plats?

Det kanske är så att vi i familjen ska ta hand om våra gamla utan inblandning/stöd från det offentliga. Men om svaret på frågan är ja, då är kontraktet mellan mig och Skatteverket brutet, då vill jag förhandla fram ett nytt kontrakt, och det kontraktet innebär en rejäl reduktion när det gäller inbetalning av skatt.

Som det är nu är varken eller. Jag kan inte fritt välja kvalitativa tjänster men jag kan inte heller välja hur mycket jag ska betala. Som det är nu är det lagbrott att inte betala (skatt) men när leveransen av tjänst uteblir, finns det absolut inget jag kan göra.

Kvar blir endast en bitter smak av ett samhälle som borde kunna leverera en femrätters, men som tvångsmatar ner en varmkorv.

Jaha, så var det dags igen, och olyckor som dom är, så kommer dom sällan ensamma.

Den första olyckan är förstås Adaktusson (https://omni.se/t/lars-adaktusson/0b85eb28-a4dc-467e-99e5-c84101e83e37) som enligt DN röstat ”hyfsat” ofräscht gällande abort-frågan under sin tid i EU-parlamentet. För oss vanliga medborgare som lever i ett sekulariserat samhälle är detta röstande givetvis fullständigt obegripligt. KD:s retorik är att detta är en nationell fråga som EU inte ska lägga sig och försöker därmed släta över hela fadäsen. Kvinna som hon är och god retoriker som hon är lyckas Busch Thor nästan med konststycket att manövrera KD ur krisen. Hur fräsch Busch Thor än är, visar detta på en ofräsch sida av KD som man lämpligen bör städa ut ordentligt, lämpligen med att låta skenheligheten Adaktusson hitta ett annat parti att smutsa ned. Återstår att se vad väljarna säger i morgon söndag (EU-val).

Den andra olyckan är Per Gessle och Gyllene Tider. Hur man än vrider och vänder på detta går det inte att motivera deras existens annat än i kronor och ören (för Gessle). Gyllene Tider när det begav sig hade ett kulturellt värde, en unik röst som betydde något. Nu är det bara uppsminkade gamla gubbar med nyfärgat hår som ska vrida ur dom sista kronorna ur trötta kroppar. Den tjocka svenska medelklass-plånboken har garanterat inga problem att betala 700 spänn för att se sminket rinna i ansiktet på Gessle vrålandes sommartider. Nä, tvi fan, boka valfri konsert på KB i Malmö, Pustervik i Götet eller på Fasching i Stockholm. Då får ni både en upplevelse värd pengarna och en kall öl i näven.

Den tredje olyckan är Ulf Lundell som ridandes på sina tranor lyckats flyga in på svenska musiklistor. Jag orkar faktiskt inte höra på ömmande knän, tjocka magar och svart kaffe. Visst, han (eller möjligen producenten) gör ett tappert försök med både blås och stråkar, men dom trötta gamla Ledin-gitarrerna ligger där i bakgrunden lika fräscha som Adaktussons fingrar och Gessles nyfångade hår.

Nä ni gubbar, gör något vettigt av er tid, ni som har både möjlighet och pengar.