Svenska kommuner har dåligt med pengar.
I t.ex Bengstfors är en åldrande befolkning samt högt flyktingmottagande anledningen. Se gärna detta inslag:
https://www.svtplay.se/video/24235982/rapport/rapport-25-nov-19-30-4?start=auto

Detta är upplagt för politisk smash och extremhögern är inte sen att plocka enkla politiska poäng. Retoriken kommer självklart att vara: Se vi hade rätt. Och alla vet väl att det är böga…host, förlåt…invandrarnas fel.

Men allvarligt talat, är det någon som är förvånad? Om du är det så är det nu dags att vakna. Trodde du på allvar att Sveriges mottagande av flyktingar skulle vara gratis? Och skulle Bengtsfors ekonomi på något sätt vara invandrarnas fel. Skulle inte tro det.

Vi i Sverige har genom årtionden tagit ett stort humant ansvar och det är jag stolt över. Om jag tycker att det är värt det? Ja verkligen! Jag ser hellre en oklippt gräsmatta i Bengtsfors än döda barn på medelhavets stränder.

Men är jag nöjd och tillfreds över nuvarande situation? Nej, inte ett dugg!
Jag är inte alls intresserad av att mina barns skola ska få mindre resurser. Men löser gnället problemet? Nej, inte det heller!

Den ekonomiska ekvationen och tillika lösningen är enkel, och det är givetvis där vi måste börja jobba.

Ekonomi handlar om balans mellan inkomster och utgifter. I en kommuns ekonomi består inkomsterna av beskattning av arbete och utgifterna av kommunala tjänster (skolor, omsorg, socialbidrag mm).
Så ska Bengtsfors slippa skära ner inom den kommunala omsorgen måste skatteintäkterna öka.
En ökning av den kommunala verksamheten löser ju inte heller biffen eftersom kostnaderna ökar mer än skatteintäkterna.

Så vari ligger lösningen då? Jo, Bengtsfors måste effektivisera leveransen inom den kommunala sektorn samtidigt som man måste få människor i arbete i privat sektor.

Problemet är att detta går emot den Socialdemokratiska arbetarmodellen. Den tillåter inte att arbetsgivare ger lägre ersättning för enklare jobb. Facket tillåter inte lågavlönade resurser bredvid fullavlönade medarbetare. Motiveringen är att detta både är orättvist och skapar klyftor i samhället.
Jag är övertygad om att bidragsberoendet skapar mer och djupare klyftor. Jag är helt säker på att människor mår bättre av verklig sysselsättning än bidrag även om beloppet på kontot är detsamma. Människor som befinner sig i arbete på verkliga arbetsplatser ges dessutom möjligheten till avancemang.
Uppepå detta har vi spridningseffekten. Riktiga jobb skapar fler riktiga jobb precis som att bidragstagare skapar fler bidragstagare.

Det är dags att vara pragmatisk och det är dags att gilla läget.
Klyftor i samhällen är inte bra, men dom finns och det handlar nu mer om att begränsa klyftornas storlek än att naivt tro att dom går att ta bort.

Nyanlända flyktingar kommer knappast lösa biffen så ansvaret ligger på dig Svenne. Jobba hårdare, jobba politiskt, jobba strategiskt och välfärden kommer.

Stötta nyföretagande, stötta innovation och tillåt enklare jobb med lägre löner. Då kommer vi ha råd med den välfärd vi förtjänar.

Min farmor Doris Lindström är nu mera 92 år. Vid 17 års ålder och helt på egen hand flyttade hon från gruvorten Zinkgruvan till den något mer civiliserade östgötska orten Mjölby. Hon fick väldigt tidigt en anställning som ”administratör” och frånsett 2 barnledigheter har hon jobbat utan uppehåll tills dess hon gick i pension vid 65 års ålder.

Efter ett antal år av icke fungerande hemtjänst (undernärd mm) så ska farmor Doris in på hem.

Mina föräldrar, som assisterar i processen att hitta ett vårdboende/äldreboende, far runt (bokstavligen talat) i Linköpings kommun för att så att säga – sondera terrängen. Vid ett besök på ett av Linköping Kommuns boenden uttrycker en av mina föräldrar. – ”Detta rummet behöver fräschas upp lite grann, och sen får vi flytta hit lite möbler och tavlor mm. För Doris behöver ju ändå känna sig som hemma”. Äldreboende-medarbetaren som visar rummet uttrycker: – ”Varför då, det brukar ju räcka med att dom får med sig ett täcke”. 

Sug på den sista meningen lite…och ställ dig frågan: Är det så vi ska förhålla oss till välfungerande medborgare som i ett helt liv varit goda och producerande?

Min fru uttrycker, men så är ju dom flesta – välfungerande medborgare. Ja, och det gör ju det hela ännu värre.

Med järnvilja och goda kontakter lyckas mina föräldrar hitta ett bra boende till gamla farmor. Men dom flesta boenden håller inte den standarden, och långt ifrån alla har släktingar med järnvilja och goda kontakter.

Är det att begära för mycket av samhället att det offentliga ska ta hand om våra gamla. Borde inte gamla farmor bo hos mig eller mina föräldrar, vi som både har ekonomi och plats?

Det kanske är så att vi i familjen ska ta hand om våra gamla utan inblandning/stöd från det offentliga. Men om svaret på frågan är ja, då är kontraktet mellan mig och Skatteverket brutet, då vill jag förhandla fram ett nytt kontrakt, och det kontraktet innebär en rejäl reduktion när det gäller inbetalning av skatt.

Som det är nu är varken eller. Jag kan inte fritt välja kvalitativa tjänster men jag kan inte heller välja hur mycket jag ska betala. Som det är nu är det lagbrott att inte betala (skatt) men när leveransen av tjänst uteblir, finns det absolut inget jag kan göra.

Kvar blir endast en bitter smak av ett samhälle som borde kunna leverera en femrätters, men som tvångsmatar ner en varmkorv.

Jag är helt säker på ett par saker:

  1. Den mobiltelefon du nu har i handen är garanterat tillverkad i ett land långt borta.
  2. En stor anledning till att du har ett arbete att gå till beror på att andra länder köper varor eller tjänster av det företaget du får din lön ifrån.
  3. Att du har ett arbete inom offentlig sektor, eller går hemma på föräldrapenning som i sin tur finansieras av skattemedel som genererats av din fru som jobbar på Volvo.

Vi klarar oss helt enkelt inte själva här i vårat pytte-land i nord, och det går åt båda hållen.

Så länge du inte är villig att förkasta din iPhone, din nya 8K-tv eller din Kia Sorento och återgå till häst och vagn finns det bara en väg framåt. Och den vägen leder till ett utökat globalt samarbete. För endast genom samarbeten har vi rätt och möjlighet att ställa krav på och påverka andra.

För att kunna ställa krav på ökat klimatansvar, bättre hantering av flyktingar och kriser samt utökat samarbete inom internationell brottsbekämpning behöver vi alltså öppna upp för nya samarbeten, inte stänga befintliga.

Självklart kommer den globala handeln vara nyckeln. Den du gör affärer med och samarbetar med är du högst ovillig att kriga med, svårare än så är det inte.

Att både äta kakan och ha den kvar är som bekant en omöjlig ekvation. I och med Brexit gör Storbritannien ett historiskt försök och tillika ett historiskt misstag, och vi får väl se hur mycket kaksmulor det finns kvar på skjortan när gränserna stängts och tullarna återinförts.

Kaffe till kakan, någon?

Dammet har lagt sig, slaget är över. Den bittra smaken av förlust känns långt ner i halsen hos framförallt moderater och kristdemokrater. Sverigedemokraterna har tillsammans med Vänsterpartiet gråtandes blivit utslängda från klassrummet (bråkstakar som dom är och således som sig bör).

Det positiva är dock att korten nu ligger på bordet.

Centern och Liberalerna har tydligt deklarerat sin inställning. Alliansen ja tack, Sverigedemokraterna nej tack. Dom har markerat så pass tydligt att inställningen knappast kommer att förändras tills nästa val.

Vänsterpartiet verkar uppenbarligen nöja sig med halmstrån, och så långt, allt lugnt.

Moderaterna och Kristdemokraterna har å andra sidan ”nästan” deklarerat att dom kan tänka sig att regera med SD som ”passivt” stöd. Dom gjorde dock det strategiska misstaget att inte definiera hur detta samarbete skulle se ut. Den frågan kommer varken Moderaterna eller Kristdemokraterna kunna ducka nästa valkampanj. Har man sagt A så behöver man säga B, så att säga.

Faktum är följande: Dom flesta av sverigedemokraternas väljare kommer från Socialdemokraterna och Moderaterna. Att Socialdemokraterna skulle lyckas charma tillbaka väljare från Sverigedemokraterna är inte troligt. Däremot är rörligheten stor inom det konservativa ”blocket” (M, KD, SD).

Så för att Moderaterna ska lyckas i nästa val måste dom lyckas charma tillbaka en stor del av dom väljare som 2018 röstade på Sverigedemokraterna. Samtidigt är det absolut nödvändigt att välja vem dom ska gå till sängs med inför nästa val, och tydligt deklarera det, i tid. Det du Kristersson, det kräver både list, en fast hand om det egna partiet och en hel del glidmedel. Så att säga…

Nu gnälls det vitt och brett vilka svikare (C) och (L) är. Men vid närmare eftertanke är det så att (M) snarare ägnat sig åt att gräva sin egen grop allt djupare.

Det har varit cirkus bland Moderaterna och den politiska kompassen har varit allt annat än tydlig. Från Reinfeldts ”Öppna dina hjärtan” till Kinberg Batras flört med med (SD) är det ett rejält avstånd. Kristersson försökte under höstens valkampanj hitta en medelväg, men precis som med alla medelvägar blev det bara otydligt.

Tove Lifvendahl skriver i Svenska Dagbladet (2019-01-13):

Från Centerpartiets och Liberalernas håll är det bristande tilltro till Moderaternas hållfasthet som idéparti i maktposition samt motståndskraft mot oanständig höger som till stor del ligger bakom att de har landat i slutsatsen att Löfven II är det bästa regeringsalternativet. Med handen på hjärtat: det går att förstå dem.

Och jag är beredd att hålla med. Genom att vara otydliga och tveksamma har Moderaterna själva grävt gropen. (C) och (L) hoppade bara ur innan den blev för djup.

(C) och (L) har varit extremt tydliga i sin hållning till (SD), men (M) har inte tagit sin del av ansvaret och t.ex. deklarerat sin egen ståndpunkt och inställning.

Medicinen heter tydlighet. Göran Persson:s inställning och tydlighet var helt lysande. Han deklarerade tydligt var han stod och vad som gällde. Han var också tydlig med inställningen till så kallade stödpartier. Och det är just det som är poängen, ska man som parti gå till sängs med stödpartier, är det ju oerhört viktigt att tala om för sina väljare hur detta ska gå till. Persson gjorde det, Kristersson gjorde det inte.

Om Kristersson och (M) har något förnuft kvar: Rikta den politiska kompassen åt ett tydligt håll och tala sedan klarspråk.
Ni sitter själva på medicinen, det är bara det att det är dags att kliva ur sandlådan (gropen om ni så vill) och inse att ni själva är problemet, ingen annan.